Då var de klar med min operation, syrran kom ner måndag den 7 mars och jag skulle ju in den 8 mars. Vi åkte härifrån till Umeå och for på MAX och åt en sista måltid..gott gott. Sen vidare på lassa, väl där så hade ju jag inga papper med mig så det blev ju ett enda stort letande...hehe   Nåja vi hittade till slut avdelningen där jag skulle vara på våning 5 av 52.

Satte oss ner och fick vänta en stund sen fick jag mig mitt rum

Eget rumt tack och lov. Blodprover togs och jag fick mina sjukhuskläder...även dom STORA trosorna men dom är sköna kan jag säga haha!   

Sen gick vi för att kolla vilken väg som skulle vara närmast till avdelningen och de var verkligen inte svårt att hitta kan jag ju säga så vi gick och tog oss en kopp kaffe och gobulle....för mig då, syrran var nyttig och åt en räksmörgås!

Efter fikar upp på rummet och där löste vi lite korsord och pratade lite.

Kl 20 for Sussu till sin snälla vän som lät henne sova där under dessa 2 nätter och ajg blev kvar låg och tittade på tv samt tog det lugnt! Syrran skulle komma till mig igen vid 07 för jag skulle på OP 07:30 som sen blev flyttad till 07:45

Fick kliva upp kl 06 och duscha av mig med svampen...fick ju även duscha med den där svampen kvällen innan. Syrran kom och jag var nervös så klart..fick mig rätt snabbt en liten mugg med lugnande och vad hände???? Jag smällde av! Hahaa   

Sen kommer jag inte ihåg så mycket mer än att jag tjatade om att dom skulle ta bilder under OP för jag ville ju så gärna se hur det ser ut..  

Jag som ligger på mage för första gången på jagvet inte hur många år...men jag var nersövd så det gick ju bra, och den övre bilden så jobbar dom på inne i ryggen.

Sen var det ju uppvaket, där var jag jätte pigg? Fattar inget alls, rörde benen och allt var frid och fröjd förrutom att min älskade syster    inte fick komma in där, inga besökare där på uppvaket..... där skulle jag ju ligga till dagen efter men dom hade en regel att 12 timmar max så kl 01:00 rullade dom upp mig till avdelningen och där började helvetet....  jag började få så ont så ont och ringde efet sköterskan   som kom med morfin...gick en timme och så ringde jag ingen samma onda och det hade inte lättat nått...morfinet hjälpte inget och jag grinade och var så ledsen...tänkte att min sista stund var kommen att de kan verkligen inte vara så här att man ska ha så här ont...timmarna gick och gick och jag frotsatte grina och jag fortsatte ringa efter sköterskan. Jag var helt färdig som artist, orkade knappt prata...och full i morfin önskade jag mig en avlivningspruta för jag sade att så här ont kan inte en männsika ska måsta ha...  kändes som att man ville lämna jordelivet.

Jag ringde Peder och försökte prata med honom och trodde att jag skulle klara det men jag grinade bara så de gick inte prata alls... vi lade på..sen kom syrran och jag låg ju bara där och grinade...men lyckades så somna av så klart när hon kom..om det då var att jag kände mig trygg och kunde slappna av mer för jag hade väldiga kramper i ryggen och fick hela tiden tänka av slappna av Marita och när jag gjorde de så var ju smärtan mindre. Under kvällen skulle ju syrran åka hem vilket var jätte tråkigt med tanke på att jag hade ju varit hög hela tiden hon varit där och inte kunna prata med henne alls. Men att hon kom och var med mig där var alldeles underbart och jätte mkt värt för mig.         

Natten som följde blev lika hemsk, jag hade jätte jätte ont och ringde efter sköterskan stup i kvarten....på morgon var jag helt slut igen och grinade mest. En smärtläkare hade kallats in och han frågade hur smärtan kändes och detta hade jag ju förklarat flera ggr att det krampa, de brännde, de högg...fick så ett piller av honom och kokus pokus och värken var borta!   Kände att nu har livet återkommit.

Efter detta så fick jag ju sova gott om nätterna och mådde så bra på dagarna. Fick börja kliva upp ur sängen och gå omkring...en underbar känsla....fick gå i trappor vilket jag klarade av, gå och ta mig mat själv, gå på toa själv, fan jag fixade ju detta! Kändes som att jag vunnit   1:a pris!

Här en bild på hur det ser ut med mina agraffer....

Måndag skulle jag så skrivas ut och få åka liggande hem, fick mig ett piller innan resan och hann inte mer än in i bilen so var jag veck! Sov hela vägen till Åsträsk och vaknade till där. Sista biten hem gick fort hemma väntade Jenny och Peder och Peder hjälpte mig in...i huset och det var som skönt komma hem MEN jag säger så här att jag har alltid vantrivdes på lassa men denna gång så trivdes jag så himlans bra och tiden gick ju fort att jag hade gärna varit kvar några dagar till och vila för hemma blir det aldrig samma vila som där.

Till de mystiska då...under tiden jag var op uppvaket samt alla dagar jag var så otroligt hög och nerdrogad så hade jag en bild framför mig, så även då jag låg i bilen och var på väg hem...denna bild är på ett hunddjur...bara huvudet syns...ser ut som en schäfer/varg liknande men öronen såg jag int edå denna hade som ett tygstycke över örona pga att den även var jätte blodig i ansiktet! Ett stort sår under ena ögat hade den med...   den tittade över mig och sade hela tiden att: " detta klarar du Marita, allt kommer att bli så bra"   Helt otroligt alltså samtidigt som det är som overkligt så fanns den där...jag såg han ju och minns han ju! Detta djur kanske är ett av mina Totemdjur!   

Ja det var väl intressant. Sen jag kommit hem har det ju fungerat bra, har blivit iaf väldigt svullen i ryggen men de kanske är för man är dålig på att vila...så nu blir det vila igen.....ha en bra dag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hade redan skrivit rejält mkt då allt bara försvann, kör en kortare version nu...Tovas dröm har varit att ställa Kalle officiellt och jag passade på att anmäla till Sundsvalls 2 dagars utställning då både terrierklubben och SKK hade samma helg, med o...

Ja vars nu den skall vara, har inte varit mkt värme här inte och inte har man tid att sitta här och blogga men gör ett litet inlägg i all hast. Oturen verkar följa med oss...Teo bröt ju sin vänstra arm när han föll från köksbänken och blev opererad...

Ja de var ju ett tag sen jag skrev nått, och de har ju hunnit hända lite faktiskt både gott och ont. Jag har ju börja få problem med ryggen min och fick en tid till Umeå för att kolla upp detta och tyvärr har ju min opererande läkare slutat så jag ...

Ja som rubriken lyder så har denna dag inte varit som jag hade tänkt alls! Började dagen med ett oskyldigt samtal till Carro, efter många samtal till henne (för de bröts hela tiden) så blev de bestämt att vi skulle fara och hälsa på hos Missas uppf...

Jag jobbade på fredagkväll men var helt däckad då jag kom hem, hade feber så de blev till att stanna hemma på lördagen och försöka kurera sig. Känner mig bättre idag tack och lov och jag hoppas jag har fått gjort bort mitt nu för ett tag framöver. ...